En pappablogg om hur man klarar livet i sandlådan
Det är fars dag. Då får man gröt på sängen!

Livet med Putte

En stor kompis eller en förälder

13 Nov , 2016, 09.37 Staffan

 

I dag är det fars dag. Jippie! Dagen till ära tänkte jag fundera lite på det här med att vara pappa.

Jag har väl alltid haft någon sorts tanke om att jag ska bli pappa någon dag. När jag var yngre tänkte jag att jag måste åtminstone ha tre barn, det kändes som någon sorts trygghet att ha en stor familj plus att det är mera livat. (Nu när jag är lite äldre och faktiskt har ett barn har jag slopat alla mängdmål och fokuserar på det barn jag har.) Men det kändes aldrig som om att tiden var rätt eller att jag var särskilt mogen för att ha ett barn.

– Jag kan ju inte ha ett barn, jag kan ju knappt ta hand om mig själv, brukade jag tänka.

Den känslan gick ju aldrig någonsin bort. Men till sist var det ändå bara dags att ta steget, och hittills har det ju gått bra. Hen lever och mår bra.

Medan vi väntade Putte hade jag också en massa idéer om att det skulle vara kul att få en liten kompis. Men verkligheten med ett litet barn är kanske inte riktigt sån. Visst kan Putte vara en liten kompis ibland, men för det mesta är nog relationen av en annan karaktär (som bonus kan man lyssna på Pappapoddens avsnitt 130 om varför ens barn inte är en lite kompis). Det här är säkert något som kan variera med åldern, men jag kommer ännu länge att främst vara en förälder för Putte och i andra hand en stor kompis. Det känns också helt okej.

Putte är bara ett och ett halvt år nu, så det finns massor med att vara pappa som jag inte vet något om. Som tur lär man sig hela tiden nytt. Där tycker jag att det är extra värdefullt att få vara hemma med Putte. Jag trodde att jag kände mitt barn rätt bra innan jag inledde min föräldraledighet, men jag upplever att jag kommit Putte mycket närmare än vad vi var tidigare under den här första månaden vi tillbringat tillsammans. Får se hur det känns sen i juni.

Farsdag i sig har jag egentligen inte så många tankar om. Min egen pappa bor i Österbotten så firandet brukade tidigare mest bestå av ett telefonsamtal. Jag minns inte riktigt heller vad vi gjorde när jag bodde hemma. I dag fick jag gröt på sängen och lite sång (plus ett presentkort). Kanske börjar vi fira farsdag på något speciellt sätt när Putte blir större. Det roliga med att ha egen familj är ju att man får hitta på sina egna traditioner.

, , ,

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *