Pappa och Putte

Putte har varit sjuk hela veckan. Vi har redan varit två gånger till läkarcentralen och idag blir det ett till besök. Lite olika krämpor men allt kom på samma gång. Det här har förstås väckt en del tankar.

Putte har inte varit ett särskilt sjukt barn, så vi har rätt sällan behövt ta på oss vårdarrollen. Men då när det händer är det ofta en rätt stressfylld situation. Nätterna har blivit rätt korta och ibland är det svårt att hålla humöret uppe.

Speciellt dåligt samvete har jag för att jag någon natt har rutit till Putte att vara tyst då hen inte slutat gråta. Det har förstås inte gjort det lättare för Putte att somna, men ibland räcker inte heller orken till för föräldrarna. Man känner inte sig som årets förälder direkt.

Puttes mamma ska ha en eloge för hur tålmodig hon varit de senaste nätterna. Putte har inte varit det minsta intresserad av att tröstas av mig, så mest jobb har det varit för min sambo. Som tur hade vi redan tidigare planerat att min mamma skulle komma på besök och barnvakta det här veckoslutet, så vi fick lite avlastning.

En annan sak som jag nu har haft möjlighet att lite jämföra är hur det är att gå på läkarkontroll till privat läkarcentral jämfört med till hälsovårdscentralen. Jag är egentligen en stor vän av offentlig vård, och betalar gärna mina skatter för att vi ska ha en offentlig vård som är tillgänglig för alla (vi får se sen vad det här innebär efter vårdreformen). Men den här gången tänkte jag prisa den privata vården.

Vi skaffade i något skede en rätt dyr sjukförsäkring till Putte som vi knappt har använt alls. Därför passade vi på nu när hen hade en del besvär. För någon månad sedan hade jag glömt bort att vi hade den och gick för att kolla upp en annan krämpa till hälsovårdscentralen. Besöken var väldigt olika.

Bemötandet hälsovårdsstation var vänligt och bra, trots att man fick vänta rätt länge och tiden bokas genom återuppringning. Själva besöket gick till så att man först satte sig med en hälsovårdare som sedan ringde efter en läkare när en preliminär bedömning gjorts. Läkaren verkade springa från rum till rum och hade rätt bråttom. Vi skulle också få ett recept för en salva, men det fanns inte i systemet när vi gick till apoteket. Överlag kändes besöket rätt stressigt, fast vi tog det lugnt och med ro med Putte.

På den privata läkarcentral var stämning mycket lugnare. Läkaren kontrollerad noggrant Putte, och interagerade på barnets villkor. Plus att vi kunde boka en svenskspråkig läkare. Helt enkelt ett mycket rogivande besök. Men sen kostar det ju också.

Jag vill ännu dock framhålla att jag överlag är jättenöjd med den service vi fått på vår hälsovårdscentral, speciellt på rådgivningen. Vi ser fram emot att få gå på ett och ett halvårsgranskning där i början på december.

Nu hoppas jag på att de sjukdomsfyllda dagarna ska börja ta slut. Putte har inte fått vara ute så mycket, och vi skulle gärna ta någon sväng via biblioteket. Snart närmar sig också en annan prövning. Det är nämligen så att vi ska flytta från Puttes barndomshem om en månad. Det blir säkert en stor förändring för Putte, och vi måste annars också börja planera det hela.

barnvakt, dålig förälder, nattning, offentlig vård, privat vård, sjuk, sjukt barn